Caqtain Morgan

Sanningen har man fått höra och förnuften säger fly från allting. Mitt hjärta gråter blod och sopar högt, stå kvar.

Tårar som så ont nu gör, sveken du gav mig, men mitt hjärta vill det ge en ny chans. Förvirrad och ledsen men ingen som vill förstå min smärta. Ingen som vill förstå mina rop efter hjälp. Ingen hör, ingen ser. Folk tror att det ingen fara med mig är. Så är inte fallet då jag faller djupare och djupare mot slutet. På bottens våning man vandrar medans man fuktig om kinderna är. Ögon som nu så röda är efter all skrik, slutar snart att fungera. Förvirrad och svag har tappat vettet från samvetet. Ingen koll på dagar, ingen koll på klockan. Ingen koll alls.

Det enda flickan nu vill bli, är att bli ensam lämnad kvar och låta mig följa mitt hjärta. Låta mig ta besluten med tiden som går. Ni puschar på mig att fly, men det får mig bara att ännu mera stanna kvar. Ni sårar mig genom att säga så till mig. Jag vill inte höra mer, jag vill inte se mer, jag vill bara glömma och förtränga det svåra som nu hänt....